Älska att hata, hata att älska
För två dagar sen blev jag så sinnes ledsen för jag själv insåg verkligheten. Jag stod och skällde ut den här tjejen totallt, förklarade vad för person hon var, vilken värld hon levde i och att hon var ett djur och inte en människa, jag fick henne att känna sig som skit. Jag ångrar inte det, jag blev stolt över mig själv. I vilket fall som helst, så insåg jag senare att lite av det jag skrek åt henne, ville jag nog skrika åt mig själv. Jag antar att jag själv inte varit i nuet och förståt vad som pågått runt omkring. Jag insåg att jag är usel, jag är olyckligt kär, jag har ingen talang och just nu ingen framtid. Allt står still. Visst, det är sommarlov och allt sånt skit men det står ändå still och jag känner mig helt inkapabel att göra någonting överhuvudtaget.
Jag hatar kärlek, jag vill inte associera mig själv med det, men det är oundvikligt med en sådan fin person som finns i mitt liv. Jag önskar att jag inte visste vad kärlek var, för det gör människan endast olycklig. Jag kommer ihåg känslan av att vara riktigt kär i någon, att känna närhet, att veta hur det är att ha en framtid med någon. Men endast för en sekund, som senare kom att krossa och mörkgöra mitt hjärta med sorg och förlust vilket är det enda jag fått känna i hela mitt liv. Jag letar efter lyckliga stunder med någon jag tycker om. Men sånt är svårt, det är en lång väg dit och jag orkar, seriöst, jag orkar inte ta mig igenom det igen bara för att bli krossad igen. Jag hatar det... Känslan av att inte ha något hjärta, att mörda varje människa du ser med dina tankar och att inte bry sig om ifall man sårar någon. Det är vad du blir efter ett hjärtekross. I alla fall i mitt fall..
Vilket fall som helst, sitter på LAN hemma hos Spenca. BD har gått och lagt sig en stund, en snabb powernap så han blir pigg igen antar jag. Ska väcka honom strax. Många timmar av nötande framöver - För jag känner att det inte finns något annat viktigare att göra eller någon annan viktigare person jag vill vara med. Egentligen gör de det. Men jag tänker inte lägga ner tid på det nåmera. Alldeles för jobbigt för mig. Jag respekterar henne för mycket för att lägga ner tid på det. Låter kanske dumt, heh. Ladies first, eh?
Avslutar det här med några bra ord från en låt!
Love is nothing but a psychic suicide!
Jag hatar kärlek, jag vill inte associera mig själv med det, men det är oundvikligt med en sådan fin person som finns i mitt liv. Jag önskar att jag inte visste vad kärlek var, för det gör människan endast olycklig. Jag kommer ihåg känslan av att vara riktigt kär i någon, att känna närhet, att veta hur det är att ha en framtid med någon. Men endast för en sekund, som senare kom att krossa och mörkgöra mitt hjärta med sorg och förlust vilket är det enda jag fått känna i hela mitt liv. Jag letar efter lyckliga stunder med någon jag tycker om. Men sånt är svårt, det är en lång väg dit och jag orkar, seriöst, jag orkar inte ta mig igenom det igen bara för att bli krossad igen. Jag hatar det... Känslan av att inte ha något hjärta, att mörda varje människa du ser med dina tankar och att inte bry sig om ifall man sårar någon. Det är vad du blir efter ett hjärtekross. I alla fall i mitt fall..
Vilket fall som helst, sitter på LAN hemma hos Spenca. BD har gått och lagt sig en stund, en snabb powernap så han blir pigg igen antar jag. Ska väcka honom strax. Många timmar av nötande framöver - För jag känner att det inte finns något annat viktigare att göra eller någon annan viktigare person jag vill vara med. Egentligen gör de det. Men jag tänker inte lägga ner tid på det nåmera. Alldeles för jobbigt för mig. Jag respekterar henne för mycket för att lägga ner tid på det. Låter kanske dumt, heh. Ladies first, eh?
Avslutar det här med några bra ord från en låt!
Love is nothing but a psychic suicide!
Kommentarer
Trackback
