Den där känslan.

Den där hur-jävla-häftig-som-helst känslan man får när man lyssnar på musik som man bara älskar, eller den där känslan man får när man är kär. Dom två känslorna på samma gång är det bästa som finns.

Igår natt, satt jag vid datorn som vanligt när jag plötsligt fick ett meddelande över MSN. Blev förvånad över vem det var. Det var Hon. Den legendariska Hon som ni har fått läsa om så mycket. Fyra månader har gått sedan vi pratades vid sist och jag måste säga, det var riktigt skönt att få prata med henne igen. Men nog om det, tänkte ni bara skulle få veta det där... I'm over her, but I still love her, because she's afterall, one of the most important persons in my life.

Träffade Elin idag igen. Åh? Har jag inte berättat om henne? Hm.. Kanske jag inte borde. Vill inte...

Fick värsta fryslagget IRL idag, några ville att jag skulle krama någon och eh.. Jag kan bara inte krama folk. Såvida inte någon har dött förstås. Det där har jag bevisat också, för den enda kramen Alexander har fått, var när hans bror gick bort. Det där är inte 100% sant, men 99% kanske... Men jag kan inte bara kramas så där, ibland kan jag. I skolan någon gång är jag säker på att jag har kramats men vad i helvete.. Varför ska man egentligen vara så nära? Keep distance, I don't want your ugly face anywhere close to me. Eh.. Ja.

Heh.. Vilket fall som helst. Jag tar Hennes råd och ska inte hugga i gamla sår. Hah, jag minns hur jag skrev med mitt finger, för det var så dammigt, uppe på en bokhylla i hennes hus:

Niklas

<3

Henne

Haha, antar Hon aldrig såg det, lite sad kanske, men men! Shit happens, life's not fair och allt sånt där. Jag hatar mitt liv och kommer nog alltid att göra det, för det har inte varit en enda ljus stund that has lasted tillräckligt länge för att jag ska förbli glad. Suck..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0